Nyss hemkommen från en riktig myskväll hemma hos min bror Zarah. Massa skratt och bus, och promenaden hem var helt enkelt behövlig efter massa god mat samt en halv kladdkaka! Är det lördag så är det ;) Borde egentligen sova nu...


Under kvällen har allt från relationer till hur vida vi är nöjda med våra liv diskuterats. Detta satt verkligen igång en himla massa tankar hos mig och frågan är; Är jag nöjd? Bara nöjd? Borde det inte vara mer än så? Det jag menar är att vi egentligen inte bara borde sträva efter det enkla. Det finns så mycket mer. På vår jakt efter lycka så finns många hinder. Vi faller gång på gång, men tar oss upp igen och till slut kommer vi dit vi vill. Det jag har just nu är ett hem, fina vänner, en underbar familj och jag har något att fylla min vardag med. Jag är helt enkelt nöjd. Men vad är det egentligen jag vill? Jag och Zarah prata om det här och i slutändan kände jag att nu fan är det dags att bli lite mer seriös. Jag vill hitta någon som verkligen känns rätt, ni vet den där man delar allt med och man mår bra av att spendera sina dagar tillsammans med. Jag vill ha barn, jag vill gifta mig, även om jag aldrig trott på äktenskap, och såhär lät det INTE för några år sedan. Jag har ett konstigt mål om att bli en relativt ung förälder. Jag är inne på mitt 22:a år, och jag känner att något måste hända snart, för tiden går så otroligt snabbt. Jag är faktiskt rädd för att bli äldre och jag vet inte varför. Känns som om jag inte hinner med även fast jag ändå gjot otroligt mycket. Jag är nog bara mest rädd för att fastna här, där dagarna bara försvinner iväg, man ser hur alla andra skaffar sig det perfekta livet tillsammans med någon och jag bara...är. Det här just nu, det livet jag lever är inte lycka för mig även om jag kan känna lycka för stunden.

Jag vet inte vart jag vill komma med det här egentligen, det är bara så jäkla krångligt. Haha jag kan bli så djup ibland, men är dålig på att förmedla det som faktiskt försiggår inuti mitt huvud.
Godnatt