Det är så otroligt frustrerande när man inte vet anledningen till varför man så arg. Allt bara känns jobbigt och man bryter ihop gång på gång. Har ju haft världens mysigaste dag med mina fina tjejer, jag borde inte vara såhär nu.

Trött på lägenheten, eller mer trött på att det aldrig blir så jag trivs...känner min inte hemma här. Obetalda räkningar som ligger, träffar min familj alldeles för lite, tränar inte längre, får inget gjort i skolan pga att jag inte kan fixa böcker. Hatar dom här dagarna. Det blir för många av dom.