Blev inte det sista inlägget, utan detta blir!

Sitter med världens nojja nu, lite smått panikslagen.
Insåg väl mer eller mindre att jag kommer bo ENSAM?!
visst, Mesmutt kommer hem och så ska vi ju se om Foffie vill bo med oss...men..ah.

Jag har bott med denna pojk i snart 2 år.
-Att sova ensam är inte min grej, har haft sällskap varenda natt även om jag inte velat haft honom i närheten vissa nätter, haha.
-Laga mat till sig själv är aptråkigt, vilket kommer reslutera i att jag kommer knapra torrfoder med Esmet.
-Ingen att säga saker till när man verkligen har tänkt på nåt apkul som jag brukar, och måste få det ur mig (dock utan samma reaktion från honom, jag säger tydligen bara knasiga saker)
-Ingen att tjata på om disken, tvätten, städning
-Ingen som tar hand om en när man är sjuk (tur jag inte är det så ofta, om inte bakfylla är klassat som en sjukdom?)

Esmet har inte riktigt denna inteligens för att klara av allt detta! Visst, hon har ärvt alla mina bra egenskaper, men riktigt så smart är hon ju tyvärr inte ;)
Vi får helt enkelt se hur jag kommer klara mig. Länge sen nu jag bodde ensam!
JOHANNA, GÅ OCH LÄGG DIG!