Confession # 5

Nu var det ett tag sen min senaste bekännelse och eftersom att Fotbollskanalen inte börjar förrän om nån timme så kan jag lika gärna öppna upp mig lite inför er:

Jag är nåt så fruktansvärt rädd för döden.
När och hur kommer jag dö? Sjukdom, ålder, olycka, mördad eller vad? Kommer jag hinna säga hejdå till mina nära och kära eller dör jag hastigt och lustigt? Vet inte varför jag har blivit så nojig när det gäller döden, kan det bero på allt som hänt i övriga världen på senaste tid? För mycket film? Eller att människor som stått mig nära helt plötsligt bara lämnat? Jag är även rädd för att bli äldre, och att mina föräldrar blir det dom med. Hur ska jag klara mig när dom går bort? Jag önskar att dom får ett långt liv, likaså jag så jag slipper vara utan dom allt för länge!
Vem vet, jag kan lika gärna vara dö imorgon? Jag kan befinna mig på fel ställe vid fel tidpunkt. Ingen som kan förutspå framtiden...men jag hoppas min ser ljus ut.
Det jag vill, är att få dö jäkligt gammal och på min bregravning så ska Guns n' roses - November rain ösas från högtalarna!

Jag vet inte alls vart jag vill komma med det här, mer än att faktisk erkänna att jag är rädd, och man får vara det :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0