Trött och lite ledsen faktiskt.
Behöver inte mer skit. Det är jobbigt som det är.

Jag vill börja om, helt från början. Kan man börja om livet? Me dooonooo.
En sak vet jag och det är att jag verkligen behöver dig. Ja, vi bråkar och har ett turbulent förhållande.
Kan inte göra annat än att faktiskt skylla på båda oss, för det är inte ditt fel allt som händer, jag kan också va ett svin. Men det är dig jag älskar, och jag behöver dig. Du är precis som mig, i manlig version. Jag har valt att dela mitt liv med dig, och ja vi kommer stöta på motgångar, bråk och all annan skit som finns, men det får inte mig att lämna dig. År 2010 var väl inte vårat år, det var hemsk mer eller mindre då det var motgång på motgång, MEN, jag ger inte upp för jag vet vad jag vill.
Jag är lycklig, även om jag suger på att visa det. Du är en betydelsefull filur i mitt liv, och jag behöver dig för att orka, du är som ett par stödhjul...eller, ett skal som stärker mig när jag inte längre orkar?

Jag tror inte vissa kan förstå hur mycket jag älskar dig, för dom har aldrig sett den bra sidan av oss.
Men jag vet att vi kan gå hur långt som helst tillsammans och det är det jag tänker göra.
Snälla, låt oss bara få leva i den struliga värld vi lever i.


Nu är Johanna trött, hon har fått skriva av sig lite och Patrik borde gå och lägga sig efter ett X antal timmar med CS. Så vi drar igång en film och gosar ner oss i sängen.

Får bli denna film som jag och Kakan båda spana in på Statoil tidigare ikväll, haha.