Bilder tagna kvällen innan vi var tvunga att ta bort henne. Minns hur hon hatade att stå ensam med hennes vänner på andra sidan tråden. Min älskade lilla ponny. Jäkla fång, det gick inte få dig att bli bra igen!
Kommer ihåg när jag provred dig på ridskolan och vi sen bestämmde oss för att ta dig bort därifrån, du älskade det! Det var inte din grej att knalla runt runt runt på ridlektioner och inte en enda unge ville rida på dig till slut.
Man märkte verkligen skillnad på dig när du fick komma hem till oss! Vi kom till och med så långt så du lät dig själv lägga ditt huvud i min famn. Du litade på mig!
Trotts ditt humör, din envishet och dina utfall så kunde jag inte göra annat än att älska dig. Vi var som en. Vårat temprament låg på samma nivå, haha. Men till slut kom vi alltid överens. Jag önskar att jag kunde fått haft dig  i mitt liv längre ♥ :'/


Det var såhär jag alltid ville se dig, frisk och sådär matglad som bara du kunde vara!