Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag idag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Mina syskon
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – I min handväska
Dag 09 – Min favoritfödelsedag
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Platser jag besökt
Dag 12 – Min bästa vän
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min dag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ojojoj, vart ska jag börja? Vilka dom är, hur mycket dom betyder för mig eller allt dom någonsin gjort för mig?
Finns så mycket att säga, men försöker få ihop en kort sammanfatting.
Pappa Rickard och mamma Carola (riktigt mamma dog för 15 år sen). Har alltid sett Carola som min riktiga mamma och hon har verkligen varit en, på alla sätt och vis.
Min pappa är fortfarande som ett barn i huvet och jag älskar det, älskar humorn som finns inom familjen, det finns aldrig en tråkig stund. Min vänner som hört mina och pappas samtal förstår vad jag menar, haha. Ibland kan man tro att det är en bästa vän jag snackar med...men det är faktiskt det både pappa och Carola är, min allra bästa vänner.
I tonåren var jag en riktig satunge och en pain in the ass, helt omöjlig att ha att göra med, och jag var värst mot Carola, vilket jag såklart ångrar idag. Men hur elak jag än var, hur mycket jag än "hatade" henne, så slutade hon aldrig älska mig, hon tog aldrig avstånd. Och idag hoppas jag att hon vet hur mycket det verkligen betydde då, även om jag inte visade det. Hon har ett hjärta av guld och jag älskar henne så otroligt.

Kan inte göra annat än att försöka visa min tacksamhet över hur dom alltid ställt upp, hjälpt mig med saker och ting och bara funnits där i alla möjliga situationer. Det är inte många föräldrar som har sådant tålamod som mina haft. Tre stökiga barn, i olika åldrar. Tackar Gud för att jag fick växa upp i denna familj.
Nu när man växt upp och mognat lite mer, så kan man förstå varför skaer och ting var som det var, och jag kan själv ibland säga "Hur fan stod ni ut med mig gentligen?!" Haha.
Anyway....mina föräldrar är dom finaste jag vet, mina bästa vänner och jag värdesätter dom högst i mitt liv.
Utan dom, hade jag inte alls varit där jag är idag. Mamma...pappa, jag älskar er! ♥