Ikväll fick jag återuppleva något som var vardag för 3 år sen.
Att gå ut på kvällen, möta upp sin bästa vän och bara vara.
Ta en promenad, sitta på en bänk, ta över ett dagis i timmar, det spelar ingen roll vart vi befinner oss.
Att kunna prata om allt och inget, bara kunna sitta i tystnaden utan att det känns fel.

Ikväll satt vi på en trapp. En helt vanlig betongtrappa mitt i Haga. Det är så vi är.
Kollade på stjärnorna, pratade om det bästa i vårt liv, men som samtidigt kan vara det värsta; Män.
Vi kan verkligen inte leva med dom, men inte heller leva utan dom.
Kylan hindrar oss inte. Bara vi får vara i varandras närhet. Gud vad jag älskar min bästa vän, Karin Kakan Lindqvist ♥
Finns inget i denna värld som kan få mig att lämna hennes sida, aldrig någonsin.
Hon är en stor del av mig, hon har hjälpt mig så många gånger att nå ytan när nåt gått snett.
Jag beundrar henne för hennes stryka och jag lär mig mer och mer av henne. Hon är verkligen kvinnan i mitt liv.


3 år sen. Det är inte mycket längre jag känt dig, men det känns som du funnits där i hela mitt liv.

Lite udda saker som hände ikväll;

Kakan; Asså jag har tänkt på en sak, varför har John ens katt?
Jag; Varför John inte har nån pappa? Det har han väl? (haha ja, min hörsel är sämst.)
Kakan; Är han ens djurvän?
Jag; Vadå är han ens jude ?!

Haha inte första gången det händer, förstår om hon vill slå mig på käften xD

Sen blev lite halvt våldtagna av en asbiiiiiiig doggy!
En sån där kalvhund typ.
Slickades över allt och jag fick hans varma, stora, dryyypande tunga rakt in i örat. HAHA fan vad random, asläskigt :D Meeen, han var söt!

Tack för en underbar kväll♥