Har precis lagt efter ett långt samtal med min mor.



Vad ska man säga? Det är hemsk, men samtidigt så blir man bara förbannad.
Du skulle ha åkt in på behandlingshem på måndag, varför kunde du bara inte väntat?
Varför låta din fru hitta dig på sängen, iskall? Hon trodde ju bara du sov.
Jag förstår inte. Jag är nog lika besviken på dig som på mamma. Ni var lika fega båda två.
Ja, hårda ord. Men klart jag kommer sakna honom. Han var en väldigt snäll och rolig man.
Kommer ihåg när mamma och pappa fick reda på att jag rökte, och han slog in ett tomt ciggpaket och gav mig, haha eller som när bror hade haft sin första fylla i alldeles för tidig ålder och du kom med en inslagen ölbruk. Det var ditt sätt att skämta, och ja, man kunde ju inte göra annat än att le. Jag gillade dig, verkligen.
Men men, vi får hoppas att du har det bättre nu. Vila i Frid.



Det var ju inte direkt en till begravning man längtade efter. . .