Nu vill mamma ha hem dig lilla Esmet.


Obeskrivligt hur mycket jag saknar denna lilla tuss.

Ingen som möter en vid ytterdörren när man kommer hem med ett mjau och puss.
Ingen som kommer upp alldeles för tidigt på morgnen och ger en skallskador och slickas i näsan.
Ingen att prata med när man är ensam hemma.
Ingen som springer runt och är där hon inte får vara bara för att jävlas.
Ingen som lägger sig i famnen på mig när jag är ledsen.
Esmeralda är verkligen bäst på det, så fort hon hör att jag är ledsen eller ser det så kommer hon och lägger sig, pratar och pussas.
Hon är min lilla bäbis, inte konstigt att jag saknar henne <3

Men nästa torsdag, då ska jag pussa sönder henne.
För då åker jag äntligen upp till mamma och pappa och kanske så får hon
följa med hem igen (:
Men, hon har ju sina kompisar där nu ju och mycket utrymme. Men hon behöver mig med..eller nåt sånt.
Åh bajskatt, sluta va så jäkla speciell.

Love J.