Jag tror inte att någon ser, eller heller förstår. Allra minst du, du som borde.
Nätterna tillbringas inte längre under sömn utan av vridningar och vändningar och i tankar av oro för framtiden.
Jag står inför ett svårt val, jag får ingen ro. Ingen dag är den andra lik och samma sak är det med känslorna som styr mig. Jag har 2 val; Att stanna här, leva med den jag älskar eller att komma bort och få en ny start på livet som inkluderar massa positivt ? Jag har mina 2 största kärlekar på två skillda ställen.
Mina drömmar om natten då kroppen väl får ro... jag springer men jag kommer ingenstans, jag är fast. Men i vad ?
Ska jag göra det som är rätt för mig, det som är ger mest framgång ?
Ska jag ge upp min framtid som jag planerat ?

Hem är där mina föräldrar finns, oavsett vad. Men det är som man säger; Home is where my heart is...
Och det är hos dig. Tillsammans med dig, varje dag.
Det jag kämpade så länge för kommer inte längre vara något som är en del av mig.
Allt vi byggt upp kommer raseras och han kommer gå vidare. En dag finns det någon annan vid hans sida som tar den plats jag var menad för. Han är min kärlek, min bättre hälft... min bästa vän. Och jag kommer få leva med att det är jag själv som förstört det vackra vi en gång hade. 


Oro kan läsas framlänges och baklänges. Man kan oroa sig före, under och efter en händelse.
Jag vill bara att du ska förstå, försöka förstå det jag faktiskt kommer gå igenom.
Det jag går igenom just nu.
Jag behöver dig.






Ja, alla kan inte ha en bra dag jämt...