Man är faktiskt inte...

...tjock bara för att man får för sig att köpa liiite för mycket lösviktsgodis, dvs ca 1,2 kg !
det var precis vad jag bror och Sussie gjorde förut när vi kom hem. Det fick bli Willys direkt eftersom mitt behov av choklad var riktigt starkt. Så när vi kom hem så mös vi ner oss i soffan för att kolla på Beck - I stormens öga och käka lit mer än hälften a allt godis (: Filmen var helt ok, men inte lika bra som dom äldre.

Nu har dom två gått och lagt sig iaf och jag borde väl göra detsamma, är så himla trött !
Men det sjuka är att jag inte kommer att kunna somna förrän om 2-3 timmar iallafall så känns så ovärt.
Det blir ju inte bättre av att jag saknar min man.
Han ringde förut och sa massa söta saker, hur kan ja inte längta hem då liksom?!
Det är ca 1 vecka kvar tills jag får se han igen, sova tätt intill han på natten, pussa han gomorgon och dra mina fingrar genom hans morgonruffs ): Försökte även prata lite med Esmeraldan men hon knorra mest i lurn, mitt lilla yrväder.  Men men, man måste få sakna varann ibland också.
Jag älskar honom, hägst på denna jord. Min fina Patrik <3




Dessa två bilder var bland dom första jag fick .
När jag ser på dom nu, ler jag lika mycket som jag gjorde då.
I mina ögon kommer du alltid vara den finaste, mest betydande männsika som satt sin fot på denna jord.
Du förändrade allt, mig...hela min värld !
Jag älskar dig.

Nu är det godnatt.
Puss&Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0