Har hela dagen gått runt med en känsla som sagt att nåt inte riktigt stämt, att något tråkigt kommer hända.

Vid klockan 20 nu ikväll kom samtalet som jag verkligen inte ville ha.
Det var mamma som ringde och sa att farfar tog sitt sista andetag någon timma innan och somnade in efter det.
Jag vet inte hur jag känner.
Klart jag är ledsen och känner väl lite smått hur paniken växer, men samtidigt så var det något farfar ville och påså sätt är jag mer glad för hans skull.

Finns inget mer att säga just nu.
Jag kommer tillbaka imorgon.


Sov så gott älskade älskade farfar ♥