Oh snälla någon gör mig frisk!
Jag har blivit så jäkla dålig på att vara sjuk, och jag vet nog vems fel det kan vara, haha !
Märktes ju att febern slog till rätt bra inatt, jag vakna och yra som fan, fick för mig att nån gick runt inne i Jimmys lägenehet och grejer, men jag måste ha somnat om igen ganska fort. Dock hade jag skapliga problem med att ta mig upp imorse. Skulle ju inte till skolan men var ändå tvungen att dra ner till ungdomsmottagningen vid 13. Hade ett bokat möte så kunde ju inte missa det.

Allt gick bra, jag fick nya p-piller utskrivna. Vi pratade även lite om mig, och idag tog jag ett rätt stort beslut. Kanske inte låter som nåt stort för er andra, men när jag själv väljer att börja gå hos en psykolog, då äre stort!
Jag är snart 20 år, och det är ta mig tusan dags att ordna til lsaker och ting. För jag mår inte bra, inte på nåt sätt. Och jag vill gärna veta vad det är som är fel. Innan har jag inte kunnat anförtro mig åt någon kurator eller liknande, för min tanke har alltid varit " Vad vet hon om skaer, hon känner inte mig, hon förstår inte..." Men det är verkligen dags nu. Och ja, jag är verkligen stolt över mig själv, eftersom jag har struntat i hjälpen jag har blivit erbjuden för att istället tro att jag är så pass stark att jag klarar av det själv.

Jag tror att detta kan bli en slags vändning, och det kommer föra med sig mycket positivt (:

Love J.